Hem Lδgg till blogg Medlemssida Regler Kontakt
Visa alla


Bluffen [The Hoax] och flykten från sanningen
2007-10-16 23:46:07
Lasse Hallströms Bluffen med Richard Gere och Alfred Molina är en spännande och välspelad historia med verklighetsbakgrund. Den excentriske och folkskygge miljardären, flygaren och filmproducenten Howard Hughes som bildar bakgrund till historien var på sextio- och sjuttiotalet mer jagad av media än Garbo. Även i Sverige skrevs mycket om honom fast man hade lite fakta att gå på när det gällde hans eremittillvaro, och just det höll väl intresset uppe. Clifford Irving som spelas ypperligt av Richard Gere är en misslyckad skribent som av sin längtan efter framgång och berömmelse till varje pris, drivs allt längre in i en härva av lögner när han skriver en påhittad intervjubok om Howard Hughes. I takt med att bluffen drivs allt längre med alltmer förtvivlade nödlösningar suddas skillnaden ut mellan verklighet och fantasi för Irving medan hans medhjälpare Dick Suskind (Alfred Molina) närmar sig ett nervöst sammanbrott. Bluffen är fängslande och välgjord. Me


Höstsalong på Edsvik konsthall
2007-10-14 18:42:45
Antagligen är det ett Ã¥lderssymptom, men ju mer tröttsam “samtidskonst” jag ser desto gladare blir jag av salongerna pÃ¥ Edsvik. Ã…rets höstsalong omfattar verk av 93 konstnärer frÃ¥n hela landet. De utställda verken är knappast varken trendiga dagssländor eller pretentiösa provokationer. Men det är bra bild och form. Och trots en del varierande kvalitet uttryckt i mÃ¥leri, grafik och skulptur oftast nÃ¥gtot man gärna vilar ögonen pÃ¥ eller mediterar inför. NÃ¥gra bilder jag fastnade för: Lars Kling: Park Gunnar Haller:Do You Wanna Dance Stefan Edström: TvÃ¥ Agneta ljungberg: Vandring 3 Kristie Ekelund: Reservat 3 GuldmÃ¥leriet är tillbaka via Lars Klings “Park” och Gunnar Haller träffar rätt i tiden lagom till konkretistutställningarna med Bertling pÃ¥ Moderna Museet och Carlsund pÃ¥ Liljevalchs. Agneta Ljungberg verkar ha tittat närmare pÃ¥ Arne Isacssons akvarellmonotypier, men varför inte, den tekniken tÃ¥l att föras vidare. Ã


Alexander Roslin på Nationalmuseum
2007-10-10 15:46:05
Alexander Roslin: Självporträtt, ca 1785.Foto: Bodil Karlsson/Nationalmuseum Alexander Roslin (1718-1793) gjorde succé som porträttmålare, främst i Frankrike. Rent kommersiellt hade han lysande framgångar genom sin förmåga till nätverksbyggande och att lyssna på kunderna och de tongivande strömningarna i tiden, i den meningen var han ytterst modern. Hans samtida kritiker anklagade honom för ytlighet och att människorna på hans bilder inte agerade trovärdigt. Den kritiken är nog befogad - de avporträtterade ser ofta lite uppstyltade ut, som en H&M-reklam och han verkar ha avsevärda problem med var han ska placera händerna. Men det var så man ville ha det i de kretsar som var hans bästa kunder. Porträtten fyllde nog en representativ funktion snarare än att verka som en spegel av personligheten. Gustav III i rustning, 1773 Foto: Bo Gyllander/Uppsala Universitet Brukspatron John Jennings med bror och svägerska, 1769 Foto: Nationalmuseum Änkefru Anna


Alexander Roslin på Nationalmuseum
2007-10-10 15:46:05
Alexander Roslin: Självporträtt, ca 1785.Foto: Bodil Karlsson/Nationalmuseum Alexander Roslin (1718-1793) gjorde succé som porträttmålare, främst i Frankrike. Rent kommersiellt hade han lysande framgångar genom sin förmåga till nätverksbyggande och att lyssna på kunderna och de tongivande strömningarna i tiden, i den meningen var han ytterst modern. Hans samtida kritiker anklagade honom för ytlighet och att människorna på hans bilder inte agerade trovärdigt. Den kritiken är nog befogad - de avporträtterade ser ofta lite uppstyltade ut, som en H&M-reklam och han verkar ha avsevärda problem med var han ska placera händerna. Men det var så man ville ha det i de kretsar som var hans bästa kunder. Porträtten fyllde nog en representativ funktion snarare än att verka som en spegel av personligheten. Gustav III i rustning, 1773 Foto: Bo Gyllander/Uppsala Universitet Brukspatron John Jennings med bror och svägerska, 1769 Foto: Nationalmuseum Änkefru Anna


Olle Baertling på Moderna Museet
2007-10-09 10:24:07
Utställningen pÃ¥ Moderna Museet med mÃ¥lningar och skulpturer av Olle Baertling är knappast nÃ¥gon heltäckande retrospektiv. Snarare är det ett urval av nästan enbart den senare produktionen med “triangelbilder”, nÃ¥gra skulpturer och endast fem verk frÃ¥n tidigt 50-tal med den i mitt tycke intressanta “fyrkantiga” perioden. Inget alls visas av Baertlings tidigare mer föreställande mÃ¥leri. Olle Baertling: “Rudra” 1955 Danse Lyonnaise, 1951 Olle Bærtling, Stockholm 1951 Vid en föreläsning pÃ¥ konstvetenskapen vid Stockholm Universitet (där för övrigt mÃ¥nga av Baertlings mÃ¥lningar hänger) berättade han om sin konst och om nÃ¥gra av sina mer fantastiska projekt. Bland annat om förslaget till en samlingssal för Stockholms universitet i form av en 80 meter hög pyramid - som skulle ställas upp och ner pÃ¥ sin spets. Till Baertlings förtrytelse blev den aldrig utförd. Synd, för det hade nog livat upp stans skyline! Inte helle


Otto G Carlsund på Liljevalchs
2007-09-29 15:19:16
Det är lite chockartat att vandra genom de nästan tomma salarna på Liljevalchs och inse hur bra han är Carlsund! Visst har jag sett några bilder förut, och vet en del om hans engagemang för Stockholmsutställningen 1930, men alla dessa målningar och denna mångsidighet samlad på ett ställe! Det är en stark upplevelse. Jag är förstås partisk eftersom jag alltid gillat konkretismen - men ändå, här finns den minutiöst välavvägda rätlinjigheten, teckningar och akvareller, porträtt i nysaklig stil, affischkonst och utsmyckning. Han kan allt denne Carlsund! En konstnär helt i min smak. En äkta modernist som uttrycker sig visuellt med riktiga bilder. Det känns som en befrielse. Han blev bara 50 år - dom bästa dör unga. Andra bloggar om: konst, utställningar, Otto G Carlsund, Carlsund Otto G, Liljevalchs, konkretism, Stockholmsutställningen 1930


Homo Floresiensis kommer från Georgien!?
2007-09-23 13:27:40
DN 070923 refererar tidskriften Science där man nu funnit ytterligare stöd för tesen att den 1 meter höga Homo Floresiensis verkligen är en egen människoart. Samtidigt rapporterar tidskriften Nature om nya fynd från förmänniskan Homo Erectus som gjorts i Georgien. Sammanfattningen i Nature nämner dock inte som DN gör att fynden egentligen skulle kunna vara av den äldre typen Homo Habilis och möjligvis utgöra förfäder till Homo Floresiensis. Notisen i DN avslutas med ett förvånat konstaterande att Homo Habilis som levde för mellan 2,6 och 1,4 miljoner år sedan kunde utvandra hela vägen från Afrika till Georgien trots att dess hjärna var knappt hälften så stor som vår. Vad är det som är så konstigt med det egentligen? Djur och växter totalt utan hjärna har lyckats sprida sig över hela jorden och själv brukar jag ofta totalt koppla bort skallen nar jag är ute och knallar - och kommer fram ändå! Kreationisterna har det inte lätt att hävda sin s


Ellika & Solo på Stallet 19 september
2007-09-20 12:32:28
Att Ellika Frisell och Solo Cissokho verkligen gillar att spela tillsammans går inte att ta miste på. Större spelglädje och bredare flin får man leta efter. Båda har djupa rötter i folkmusiken men i olika världsdelar. Bingsjö och Orsa-låtarna backas upp av Solos Kora eller tvärtom Senegalesiska och afrikanska sånger backas av Bingsjö-groove. Båda med fantastiskt resultat. Jag är ärligt talat inte särskilt svag för svenskt traditionellt fiolgnissel men i den här kombinationen lyfter det verkligen och det gäller även koramusiken. Sån här sammanflätning av traditioner kan antagligen bara bli så lyckat om man har att göra med musiker i världsklass. Ellika Frisell, Solo Cissokho och Rafael Sida Huizar Vid konserten på Stallet förstärktes gruppen i de sista låtarna av Rafael Sida Huizar på slagverk och till och med ljudteknikern Sigge Krantz hoppade in med elbas. Den kompletteringen var precis vad ensemblen behövde. Ordentligt drag i den musiken! Många av


Bristande bevis [Fracture]
2007-09-15 12:53:36
Finns det nÃ¥gon skÃ¥despelare som skulle kunnat ersätt Anthony Hopkins i den här rollen tänker jag efter att ha sett “Bristande bevis”. Den iskalla psykopatrollen, väl inövad frÃ¥n Hannibalfilmerna är uppenbarligen nÃ¥got som passar Hopkins. Bristande bevis är riktigt spännande, trots bara lindriga inslag av blod och vÃ¥ld och totalt utan biljakter. En stor del av handlingen tilldrar sig i rättssalen. Som vanligt i Hollywoodprodukter alltsÃ¥, men här är det helt pÃ¥ sin plats och retar inte ens mig. Retar sig gör man i stället pÃ¥ den odrägligt självsäkre, egotrippade unge Ã¥klagaren, utmärkt spelad av Ryan Gosling som ställs inför ett svÃ¥rt moraliskt dilemma. Den korta scenen där valet mellan rätt och fel avgörs med fingret pÃ¥ mobilen tycker jag är filmens klimax. Valet är verkligen inte självklart och kanske skulle temat kunnat utvecklas ännu mer. För filmen handlar lika mycket om den unge Ã¥klagarens livsval som om den listige psykopatens b


Eva Lange på Konstakademien
2007-09-11 15:24:31
Sån här minimalism gillar jag. Stora vita former som utstrålar stillhet, beständighet men också något gåtfullt. Är skålformerna bara yta eller har dom även djup? Vitheten i materialet är så intensiv att det knappt går att avgöra ens på nära håll. Mäktigt! Recension i DN 070904 Andra bloggar om: konst, skulptur, skålar, minimalism, Eva Lange


Gammal akvarell blir som ny
2007-09-09 10:31:45
Akvarell: “Leven’s Hall” 1999-2007, 25×35 cm Den här gamla akvarellen hittade jag i högen med kasserade bilder. Obestämd, för platt, inget fokus, inget djup, bara att slänga. Men sÃ¥ började jag lägga pÃ¥ en mörk lasyr med indigo pÃ¥ växtligheten i förgrunden. Lite djup blev det ändÃ¥, och dom egendomliga figurklippta trädformerna framträdde genast bättre. Motivet kommer frÃ¥n topiarieträdgÃ¥rden vid Leven’s Hall i norra England. Andra bloggar om: akvarell, konst, trädgÃ¥rdar, topiarier, Leven´s Hall, England


Homo Floresiensis
2007-09-02 19:49:55
SÃ¥ blir den här bilden aktuell igen. Är Homo Floresisensis, den 1 meter höga hominiden med de yngsta benresterna bara ca 12000 Ã¥r gamla, en människoart som levt parallellt med Homo Sapiens, eller är det nÃ¥got annat och i sÃ¥ fall vad? Är det rentav nÃ¥got skumt med fynden? “Homo Floresiensis”, Akryl 30×30 cm, 2005 FrÃ¥gan är enligt DN 070902 föremÃ¥l för en het akademisk debatt. Fynden av ben frÃ¥n 12 individer gjordes sÃ¥ sent som för nÃ¥gra Ã¥r sedan pÃ¥ ön Flores i Indonesien. Nu fortsätter debatten om benens härstamning. Kommer dom frÃ¥n en frÃ¥n Afrika utvandrad Homo Erectus som krympt i växten pÃ¥ den isolerade ön eller har Homo Floresiensis utvecklats frÃ¥n Australopithecus? NÃ¥gra lämningar frÃ¥n Australopithecus har dock hittills aldrig pÃ¥träffats utanför Afrika. Kanske pÃ¥verkar fynden ocksÃ¥ teorierna om Homo Sapiens härstamning och spridning över jorden frÃ¥n Afrika för ca 80000 Ã¥r sedan? Det som sÃ¥ fascinerande skildras i Lass


Romarlitteratur
2007-08-30 19:55:44
Märkligt hur blind man är för det man inte letar efter. Innan jag började intressera mig för antiken hade jag inte en aning om hur många böcker om romarriket som finns utgivna som billig och behändig pocket. Det finns massor. Ett litet smakprov av några nyligen lästa romarpockets: Janson, Tore: Latin. Kulturen, historien, språket. ISBN: 9146204288. W&W 2002. Lättillgänglig skildring av latinets kulturhistoria skriven av en riktig entusiast. Intressanta detaljer om exempelvis det romerska sättet att skriva namn, om den Julianska kalendern (som vi fortfarande använder) om viktiga antika författare och skrifter, om den romerska skolan, läsning, skrivning, böcker, uttal och om latinets språkpåverkan och användning i olika sammanhang genom historien ända in i vår tid. Därtill kort grammatik och ordlista. Tre poäng *** (Jag avskyr grammatik, annars är boken nog värd en femma)


Romeo & Julia kören igen
2007-08-25 22:16:28
Om det inte vore för att dom sjunger så förbaskat bra skulle man kanske kunna kalla Romeo & Julia kören en gycklargrupp. Men sjunger bra gör dom, allrahelst i Dramatens marmorfoajé, där kören antingen får salen att finstämt vibrera eller Cederströms och Kallstenius väggmålningar att bågna och Carl Larssons plafond att lyfta flera centimeter. Det är bra tryck i renässansmusiken ackompanjerad av luta, teorb och djembe och strålande underhållning med små medel. Kanske är det helt enkelt en satir över högtidligheten. Man måste i varje fall beundra kören för dess förmåga att hålla en närmast Buster Keatonsk fasad under dom många finurliga infallen, när ett asgarv vore mer på sin plats. Romeo & Julia kören under ett uppsluppet extranummer. Det finns inget att vare sig tillägga eller dra ifrån. Det blir fem poäng ***** på min femgradiga musik och underhållningsskala. Andra bloggar om: musik, klassisk musik, körmusik, renässansmusik, Romeo &am


Guldmåleri
2007-08-25 13:11:02
Leon Battista Alberti skriver i mitten av 1400-talet: ”Jag önskar inte att man använder guld, det är i stället mer beundransvärt och lovvärt för mÃ¥laren om han kan imitera guldets sken med hjälp av färger.” Citatet Ã¥terges i SvD 070824 i en artikel av Carl-Johan Malmberg: “Rembrandt och guldfärgen”. I samma artikel framgÃ¥r att det gamla medeltida sättet att mÃ¥la med riktigt guld kom pÃ¥ modet igen först pÃ¥ 1800-talet och slog igenom pÃ¥ allvar med Gustav Klimts ”Pallas Athene” frÃ¥n 1898. Gustav Klimt: ”Pallas Athene” Jag som alltid i hemlighet beundrat detta slags prunkande guldmÃ¥leri - sÃ¥ fullt av “materialitet” blir naturligtvis upplivad av att det uppmärksammas. I en annan artikel i SvD 070824 kommenterar Carl Johan de Geer begreppen teknik och kvalitet med Bob Dylan-citatet: ”Kvalitet har inget att göra med teknik. Det mÃ¥ste komma frÃ¥n själen och inte bara vara nÃ¥got man lärt sig”. SÃ¥ bra! Visst kan man lära sig


Emmas lycka [Emmas Glück]
2007-08-11 12:49:31
Har du nÃ¥gonsin undrat över hur en ömsint grisslakt gÃ¥r till ? Eller hur ett ocentrerat balanshjul kan vara sÃ¥ erotiskt? I sÃ¥ fall fÃ¥r du svaret via “Emmas lycka” pÃ¥ Zita. En film som oväntat väl klarar att hÃ¥lla balansen mellan komik och allvar. Framför allt är det ytterligare en mycket bra europeisk film som av outgrundlig anledning inte fÃ¥r plats pÃ¥ den stora biografkedjans repertoar. Jag gillar verkligen amerikansk film, det skickliga hantverket och de duktiga skÃ¥despelarna. Men man fÃ¥r ofta känslan att amerikansk konstproduktion alltid startar med en marknadsundersökning - rätt ingredienser mÃ¥sta finnas pÃ¥ plats riktade till respektive mÃ¥lgrupp, den etniska korrektheten ska fÃ¥ sitt, och en happy end krävs för att fÃ¥ publiken pÃ¥ gott humör. Det är verkligen nästan alltid helt förutsägbart. ÄndÃ¥ gillar man ofta resultatet eftersom de illistiga marknadsundersökarna vet vad just jag tycker om. SÃ¥dan är sällan europeisk film om man f


Ännu en keramisk fantasi
2007-08-01 17:57:47
Ny akvarell: Krukor II, ca 25×35 cm Ännu en keramisk fantasi, i nÃ¥gon mÃ¥n baserad pÃ¥ de 2000-Ã¥riga lerkärlen frÃ¥n museet i Köln (se nÃ¥gra poster längre ner). Violett och bränd umbra, bakgrunden indigo och bränd umbra. Ännu dock utan den spännande mörka patina som originalen har. Andra bloggar om: akvarell, konst, krukor, stilleben


Die Hard 4.0
2007-07-06 21:08:00
NÃ¥gon kanske väntat sig att denna högkulturella blogg skulle anse sig för fin för att ens med tÃ¥ng vidröra en vÃ¥ldsaction som Die Hard 4.0. Men inte dÃ¥! “Nihil humani a me alienum puto” Det intressanta med Die hard (och mÃ¥nga liknande filmer) är inte minst hur tydligt actionfilmen trätt in i dataspelens drömvärld. Varje likhet med verkligheten är en ren tillfällighet: Bruce Willis sänker en helikopter genom att kasta en bil pÃ¥ den, slÃ¥ss med ett jetpan med bara händerna; de elaka (fransktalande!) skurkarna är riktiga blindstyren när det gäller att träffa rätt med automateld; ingen hÃ¥rdhänt misshandel i världen verkar bekomma vare sig hjälte eller skurkar nämnvärt illa, osv, osv. Man undrar hur lÃ¥ngt det gÃ¥r att driva trenden? Ser med spänning fram mot Die Hard 5.0 och 6.0 antagligen med en 70-Ã¥rig Bruce W i högform skuttande omkring i hisschaktet! Mer troligt är väl att datoranimeringen helt tar över denna typ av actiondramer, digital


Conn Iggulden: Kejsaren
2007-07-07 11:02:06
Kejsaren I Roms portar Kejsaren II Kungars död Kejsaren III Svärdens fält Kejsaren IV Krigets gudar Det är svårt att slita sig när man väl börjat läsa Conn Igguldens romansvit Kejsaren om Julius Caesar och människorna runt honom århundradet före Kristi födelse. Böckerna följer i stora drag kända historiska fakta, men avviker på en hel del punkter. Att Brutus skulle ha varit bardomsvän med Caesar är väl således en fri fantasi liksom att Caesars unge släkting Octavianus skulle ha deltagit vid hans sida i kriget i Gallien. Iggulden kommenterar dock själv i slutet på varje bok de viktigase avvikelserna som gjorts för att göra berättelsen mer sammanhängade och höja dramatiken, så han är förlåten. Själva stämningen och många detaljer känns dock genuina. Några av personerna: Gaius Julius Caesar 100-44 f.Kr. Marcus Antonius ca 83-30 f.Kr Octavianus 63 f.Kr-14 e.Kr Marcus Iunius Brutus ca 85-42 f.Kr Gaius Marius 157-86 f.Kr


Caesar
2007-07-08 20:41:55
BBC-serien om romarriket i TV1 fortsätter. Del 2 om Caesar var ännu bättre än det förra avsnittet om Nero. Men varför kasta om tidsordningen, det skapar väl inget annat än förvirring? Inledningsavsnittet om belägringen och striderna runt Alesia visar tyvärr inget av de enorma befästningsanläggningar som de romerska trupperna uppförde i samband med belägringen. TvÃ¥ anläggningar om vardera totalt 17,5 kilometer med palissader i trä och vakttorn circa var 24e meter uppfördes. Till detta kom djupa vallgravar. Dessutom ingick 23 större fort. Den ena försvarsmuren var riktad inÃ¥t mot den belägrade staden, den andra utÃ¥t mot den Galliska undsättningsstyrkan pÃ¥ som mest 250000 man. Bitar av försvarsverk i trä och vallgravar har rekonstruerats i nutid. Slaget vid Alesia finns lite mer ingÃ¥ende skildrat i en annan BBC-dokumentär: “Julius Caesar’s Greatest Battle” Pompejus skildras i BBC-dokumentären mer positivt än i HBO TV-serien Rome, han tv


Världens nya underverk
2007-07-09 12:33:01
Så har vi då fått en uppdaterad lista med sju framröstade underverk. Och varför inte? Underverk som inte längre existerar är ju bara deprimerande. Av de framröstade är det väl egentligen bara Jesusstatyn i Rio som stör mig lite. Varför skulle den cementkolossen vara märkvärdigare än till exempel Akropolis i Aten, Stonehenge eller Hagia Sophia? Att det blev nästan bara antika byggnadsverk som vann omröstningen är dock tilltalande. Däremot är det svårt att begripa varför pyramiderna i Giza skulle diskvalificeras - det enda bevarade av de ursprungliga underverken. De är verkligen häpnadsväckande och kommer som oslagbar etta på min personliga underverkslista. Fast Peder Alton undrar i DN varför inte världens motorvägar eller internet fick plats på listan. Och det kan man väl kanske hålla med om. Den jättelika infrastruktur som håller världen igång och på kort tid förändrat den till oigenkännlighet. Mer om omröstningen i SvD Andra bloggar om: värld


Symbolismen och 1800-talet
2007-07-11 17:39:24
Gustav Klimt Arnold Böcklin Dante GabrielRossetti Georges Lacombe Edward Burne-Jones Alfred Kubin Finns det en 1800-talstrend eller är det bara som jag inbillar mig? Förra Ã¥rets stora Caspar David Friedrich-utställning i Hamburg; Förfärligt härligt pÃ¥ Nationalmuseum, och sÃ¥ symbolistutställningen “Il Simbolismo. da Moreau a Gauguin a Klimt” i Rom som recenseras i DN 070711. HÃ¥kan Nilsson i DN uppfattar symbolismen som den tidiga modernismens undermedvetna. “När den tidiga modernismen bygger pÃ¥ politisk realism, teknikvurm och abstraktion talar symbolismen om döden, drömmar och känslotillstÃ¥nd.” LÃ¥ter tänkvärt. I varje fall är symbolismens psykologiserande intressant. Säkert en sevärd utställning med flera av mina absoluta favoritkonstnärer och med en mänsklig vinkling som väl oftast saknas i samtidens infantila kiss- och bajskonst. Fler bilder finns här. Andra bloggar om: konst, symbolism, utställningar


Inget underverk?
2007-07-17 19:09:58
Ny akvarell “Stonehenge” ca 30×20 cm. Nej Stonehenge blev inte utkorad bland de framröstade nya sju underverken. Kanske borde det ha blivit det. Jag har sett det pÃ¥ plats nÃ¥gra gÃ¥nger. PÃ¥ 70-talet innan man hägnade in det var stämningen magisk. Kanske har det att göra med mystiken, att ursprung och syfte är sÃ¥ okänt? Andra bloggar om: fornminnen, Stonehenge, världens sju underverk, akvarell, konst


Symbolismen och samtidskonsten
2007-07-17 21:04:41
Visst pågår väl en 1800-talstrend? Kanske till och med en symbolisttrend -neosymbolismen. Hittade denna utställning på nätet: Der Symbolismus und die Kunst der Gegenwart på Von de Heydt Museum i Wuppertal. Alltså om symbolistmålare från det sena 1800-talet som Gustave Moreau, Odilon Redon, Dante Gabriel Rossetti, James Ensor, Fernand Khnopff, Edvard Munch, Gustav Klimt, Max Klinger, Arnold Böcklin, Ferdinand Hodler, Ludwig von Hofmann och Franz von Stuck - och deras nutida efterföljare - samtliga för mig okända tills nu: Neo Rauch, Peter Doig, Daniel Richter, Jonathan Meese och Gabriela Fridriksdottir. (Du får googla fram bilder själv) Andra bloggar om: konst, symbolism, neosymbolism, utställningar, Tyskland


Corona Muralis
2007-07-18 14:45:52
Tredje delen av BBC-serien om romerska rikets uppgÃ¥ng och fall i SVT 1 070714 fortsatte den förvirrande tidsföljden bakÃ¥t. Serien handlade om Tiberius Gracchus (ca 163-133 f.Kr.) och förefaller bÃ¥de väl dokumenterad och dramatiserad. Stridsscenerna och vÃ¥ldet ganska ruggigt framställt, väl i klass med en samtida splatter-movie fast antagligen mer realistisk. Intressant hur mycket möda man verkar ha lagt ner pÃ¥ tidstrogen scenografi och utstyrsel. Legionärernas utrustning föreföll t ex vara mer “tidig republikansk” än i det förra avsnittet om Caesar nÃ¥got hundratal Ã¥r senare, där väl Marius reformering av armén slagit igenom. I scenen efter evövringen av Karthago (i det tredje Puniska kriget 146 f.Kr.) fick Tiberius Gracchus en utmärkelse av härföraren Scipio Aemilianus som liknade en kungakrona. Det framgick inte riktigt att det var en Corona Muralis, en av mÃ¥nga olika belöningar i form av kransar som kunde tilldelas soldater sÃ¥väl som civila


Porträttkonsten i Köln
2007-07-20 09:49:30
Köln är en utmärkt museeistad. Inte minst Wallraf-Richartz-Museum med mestadels konst före 1900. NÃ¥got man slÃ¥s av bÃ¥de pÃ¥ detta museeum och det närbelägna, huvudsakligen mer modernt inriktade Museum Ludwig är 1800- och det tidiga 1900-talets porträttkonst. Max Liebermann: Självporträtt Lovis Corinth Självporträtt Max Beckman: Självporträtt BÃ¥da museerna ä väl försedda med mÃ¥leri och inte minst porträtt av mina personliga favoriter Max Beckman, Otto Dix, Georg Grosz och mÃ¥nga andra frÃ¥n denna konstnärligt intressanta period. Görs det fortfarande sÃ¥dana bilder idag? För att inte tala om Anselm Feuerbachs mÃ¥nga porträtt frÃ¥n 1860-talet av sin modell Anna Risi ” Nanna”, kan det bli bättre? Jag fastnade framför ett grupporträtt av en för mig helt obekant mästare och kom genast att tänka pÃ¥ John-e Franzéns porträttbild av kungafamiljen. Simon Meister,Porträtt av familjen Werbrun 1834 John-e Franzén: KungafamiljenF


Så här ska ett museum se ut!
2007-07-23 13:05:07
Römisch Germanisches Museum, Köln Det finns nÃ¥got oroande med trenden bland en del svenska museer att vilja närma sig upplevelseindustrin. Man bygger upp dioramor som ska illustrera tider eller företeelser, satsar pÃ¥ upplevelse, lekhörnorna expanderar. Allt medan exponeringen av föremÃ¥len, det verkliga kulturarvet verkar hamna mer pÃ¥ undantag. Utställningarna verkar i allt högre grad styras av värderingar, med snudd pÃ¥ politisering. Armémuseum i Stockholm efter omgörningen är väl ett tydligt exempel. Det görs säkert med vällovligt pedagogiskt syfte. Men museér ska väl ocksÃ¥ utgöra en referensram där intresserade kan se ett rikt urval föremÃ¥l i original och därav kunna dra egna slutsatser utan alltför mycket förnumstiga pekpinnar. Ett bra inlägg om fenomenet har Slottet i saknadens dalar under rubriken “Museer som historielöshetens högborgar”. Ett exempel pÃ¥ museum där pedagogiken infogats utan att verka störande och utan att exponerin


Skål- och krukmåleri
2007-07-25 20:44:31
SkÃ¥lar och krukor, all slags keramik, verkar vara ett favoritmotiv för mÃ¥nga som mÃ¥lar sÃ¥ varför inte prova själv tänkte jag med färsk inspiration frÃ¥n fantastisk 2000-Ã¥rig germansk keramik i Köln. Ny akvarell: Kruka I, ca 25×25 cm Lager pÃ¥ lager med ockra, bränd umbra, engeskt rött och indigo. Bakgrunden mest indigo och sepia. NÃ¥gra andra krukmÃ¥lare: Monica MÃ¥nsson, Bodil Hedlund och Linda Bolander. Andra bloggar om: akvarell, konst, krukor


Flera krukor
2007-07-30 19:19:28
Ny akvarell: “Kruka III” ca 25×25 cm Ny akvarell: “Kruka II” ca 25×25 cm Ny akvarell: “Krukor I” ca 25×35 cm Andra bloggar om: akvarell, konst, krukor, stilleben


Page 2 of 2 « < 1 2 > »
Copyright 2011. alla rδttigheter fφrbehεllna.
eXTReMe Tracker