Hem Lδgg till blogg Medlemssida Regler Kontakt
Visa alla


Simon Scarrow och invasionen av Britannien
2008-06-04 12:41:46
Simon Scarrow: “Under the Eagle” ISBN 0312304242 Simon Scarrow: “The Eagle’s Conquest” ISBN 0312305346 Av nÃ¥gon anledning finner jag det föga troligt att nÃ¥gon svensk författare skulle kunna skriva som Simon Scarrow och fÃ¥ det utgivet. Böckerna i serien Eagles handlar om heroism, hjältedÃ¥d och krigiska bragder. Men det är faktiskt lite mer än bara pojkboksromantik. Det är välskrivet, kunnigt och sanslöst spännande läsning. Handlingen i de första böckerna i serien är förlagd till den andra invasionen av Britannien under kejsar Claudius. Berättelsen börjar Ã¥r 42 efter Kristus dÃ¥ den unge Quintus Licinius Cato skickas frÃ¥n det kejserliga hovet i Rom att tjänstgöra i Legio II Augusta i Germanien. PÃ¥ grund av sin bakgrund placeras den unge rekryten som Optio, ställföreträdare i sjätte centurian, fjärde kohorten under den hÃ¥rdföre men obildade centurionen Lucius Cornelius Macro. Och naturligtvis fÃ¥r den unge mannen en hel


Fredrik Söderberg på Magasin 3
2008-06-03 17:02:52
Jag blir ganska tagen av Fredrik Söderbergs mÃ¥leri och smÃ¥ modeller pÃ¥ Magasin 3. Utställningen har titeln Fredrik Söderberg & Carl Larsson och nog är det fascinerande att se en nutidskonstnär hämta inspiration frÃ¥n den gamle mästaren som ocksÃ¥ finns representerad pÃ¥ utställningen med nÃ¥gra akvareller och teckningar. Och visst känner man ett visst släktskap med Carl Larsson, i varje fall i de fint utförda akvarellerna. MÃ¥lningarna i olja pÃ¥ plexiglas och de smÃ¥ modellandskapen verkar ha andra förebilder, men är lika uppseendeväckade. Det här är fantasy och alternativa världar, en trend som enligt Milou Allerholm i DN är pÃ¥ väg att bryta med den “dokumentärt färgade konsten” och därmed, fÃ¥r man hoppas, menas den trÃ¥kiga, tröstlösa socialkritiken. “Jag är inte intresserad av funktion och logik, jag vill nÃ¥ transcendens” säger Söderberg. Det är bara att hurra och tacka! Fredrik Söderberg - akvarell “Dream Be


Berlin III - Alte Nationalgalerie
2008-05-16 19:20:16
Alte Nationalgallerie pÃ¥ Museuminsel i Berlin invigdes 1876 efter ritningar av Friedrich August Stüler, fast det lär ha varit Wilhelm IV som gjorde en första skiss redan 1841. Det är för övrigt samme Stüler som ritat Nationalmuseum i Stockholm. Samlingarna i Alte Nationalgalerie omfattar tyskt 1800-talsmÃ¥leri och en del skulptur. Caspar David Friedrich: “Mann und Frau den Mond betrachtend” 1830-35 Caspar David Friedrich (1774-1849) har en egen stor sal i museets övervÃ¥ning med 14 mÃ¥lningar. Det här mÃ¥ste man bara se! Eftersom Friedrich föddes i Greifswald i Schwedisch-Pommern som fram till 1814 tillhörde Sverige borde han ju strängt taget kunna räknas som svensk! Fast det gör man förstÃ¥s inte idag. Caspar David Friedrich: “Mönch am Meer”, 1808-09 Dimmig romantik. Det dimmiga maneret pÃ¥minner lite om Turner frÃ¥n ungefär samma tid. Caspar David Friedrich, “Kyrkoruin i ekskog” 1808-10 Skulle kunna vara scenografi till


Berlin II - Altes Museum
2008-05-12 00:02:35
Altes Museum, Berlin 1823-1830. Ritat av Karl Friedrich Schinkel Byggnaden är imponerande sÃ¥väl utvändigt som till sitt innehÃ¥ll. Här möter man mängder av klassiska objekt, allt väl exponerat och skyltat. Samlingarna omfattar i stora drag det antika Grekland, Rom och Egypten. Det finns ocksÃ¥ en papyrusavdelning. Altes Museum, interiör frÃ¥n en av salarna. Bronshäst frÃ¥n Grekland ca 750-700 fvt. Här finns allt frÃ¥n Kykladiska ikoner till romerska sarkofager. MÃ¥nga av de antika föremÃ¥len är otroligt vackra och uttrycksfulla, och det kommer inte bara av Ã¥lder och patina, det är äkta formkänsla tycker jag, som i den fina bronshästen i geometrisk stil 2700 Ã¥r gammal. Nefertite Akhenaton ca 1353-1337 fvt. “Egyptisk profil” PÃ¥ den Egyptiska avdelningen finns flera porträttbyster och reliefer av farao Akhenaton och hans gemÃ¥l Nefertite med familj. Akhenaton är den i särklass mest omskrivna av alla faraoner. Han bröt med den rÃ¥dande


Varg
2008-05-08 12:36:19
Varg är en väldigt svensk film i den nya norrländska vildmarkstrenden. Filmen är intressant och hyfsat bra, mest på grund av huvudaktörerna Peter Stormare och Robin Lundberg samt fotot. Storyn är lite tunn med ibland onödigt mycket skoteråkande och en del osammanhängande klipp, men budskapet går ju fram kristallklart. Filmen inleds med informationen att det före 1965 var skottpengar på varg i Sverige. Efter 1966 blev det i stället straffbart att jaga varg. Man undrar ju lite över lagar och prioriteringar av rättsväsendets resurser här i landet om filmen någorlunda realistiskt skildrar verkligheten. Upp till fyra års fängele för att slå ihjäl ett skadedjur när man verkar kunna klara sig undan med ett år för mord!? Och sätter man verkligen in hela den kriminaltekniska apparaten med DNA-prov, advokater och åklagare för ett jaktbrott? Kanske gör man det. Fast jag har svårt att begripa varför. Kanske är det ekologismen som slår igenom här - tanken att a


Berlin
2008-05-06 20:19:30
För varje besök verkar Berlin bara bli allt trivsammare. Den speciella stämningen kanske har att göra med den lätt kaotiska stadsplanen med sina historiska avlagringar. Men jag undrar om det inte också hänger ihop med den rikliga grönskan. Berlin är en grön stad och även smågator är ofta tillräckligt breda för att tillåta trädallér och väl tilltagna trottoarer med smårutigt gatstensmönster, nästan som mosaik. Överallt rör sig ganska mycket folk men ändå råder ett påfallande lugn, trafiken är måttlig, mycket cyklar. Och den våldsamma blandningen av bostäder i ganska höga hus ofta med balkonger mot gatan, arbetsplatser i glasarkitektur, högbanan S-bahn som skär genom stan, fint bevarad praktarkitektur och odefinierbara ytor - allt ger en känsla av riktig stad. Till och med den gigantiska nya gallerian Sony Center har en viss charm - 67 meter takhöjd med 102 meter spännvidd. Trots busstrejk under mitt besök gick det utmärkt att ta sig fram med S-bah


Vad ska vi ha alla gamla kyrkor till?
2008-04-28 11:17:06
Jo det vet jag! I kyrkor kan man ha konserter. I Matteus fina kyrka pÃ¥ Vanadisvägen uppträdde i söndags den utmärkta Matteus symfoniorkester tillsammans med den lika utmärkta Matteus kör. Man skulle kunna tro att det i en liten kyrka som Matteus bara framträder smÃ¥ andrarangens ensembler. SÃ¥ är det inte alls. Matteus orkester och kör är fullt bemannade och fyller ut kyrkorummet till sista plats och verkar dessutom passa anmärkningsvärt väl akustiskt i just Matteus. Inga spöklika ekon, bra tryck i strÃ¥kar, blÃ¥s, bas och pukor, allt gÃ¥r fram. Beethovens Egmontovertyr. Mmmmm… och Mozart härligt! Och sÃ¥ Brahms som jag tyckt är lite misstänkt smetiskt romantisk, där fÃ¥r jag tänka om. Schicksaslied och Altrapsodi med den utmärkta alten Karolina Blixt var otroligt starkt. En föreställning i absolut toppklass! Kyrkorna som kultplats spelar väl fortfarande en viss roll, fast jag liksom de flesta andra svenskar, gissar jag, inte har besökt en kyrka i det


Negativismen inom konsten
2008-04-25 21:38:13
Marcel Duchamp: Cykelhjul 1913 Marcel Duchamp: Flasktorkare 1914 Marcel Duchamp: Fontän1917 Här nÃ¥nstans börjar det negativistiska förbudet mot skönhet i konsten. Marcel Duchamps ready-mades, via dadaismen, fluxusrörelsen och till dagens video, happenings och installationer. Jag har länge stört mig pÃ¥ samtidskonstens tomhet, dess oförmÃ¥ga att engagera mig. Vad beror det pÃ¥ att jag sällan numera har nÃ¥got utbyte av utställningar med den mer trendiga nutidskonsten, varför kan jag ofta se mer mening och fÃ¥ större upplevelse av en halvbra utställning med amatörakvareller än av utställningar med toppskiktet av samtida konstnärer? Det är inte det att samtidskonsten skulle vara svÃ¥r att begripa, ofta är den tvärtom generande enkel, sÃ¥ enkel att man tror man missat nÃ¥got när det faktiskt helt enkelt inte finns nÃ¥got att uppleva eller förstÃ¥. Som till exempel Anna Eineborgs medborgarkontor “Citizen Profiling” - inte speciellt uppseendeväcka


Things we lost in the fire
2008-04-11 17:10:16
Så många bra filmer hon har gjort Susanne Bier! Som Freud flyttar hemifrån, Livet är en schlager, Bröderna, Efter bröllopet och många fler. Och så hamnar jag på Things we lost in the fire, hennes första Hollywoodfilm, och det är näst intill folktomt i salongen. Varför? Ja inte begriper jag det, för det här måste väl ändå vara hennes bästa film, helt klart i Oscarsklass. Allt i filmen är bra: skådespelarna - inklusive många bra birollsinnehavare och några riktigt duktiga barnskådespelare. Och riktigt lysande är Benicio del Toro, känd bland annat som knarkpolis i Traffic. Men även manus, foto, musik, och klippning är bra - långsamt tempo, närbilder, inte en scen för mycket, inte ett klipp i onödan. Recensioner, IMDB Det blir ***** 5 poäng Andra bloggar om: film, Things we lost in the fire, Susanne Bier, Benicio Del Toro


Artys rymdnummer
2008-04-08 21:13:12
Mungiporna Ã¥ker upp här pÃ¥ bloggen efter dagens Arty i TV2. Inte ett spÃ¥r av den tröstlösa socialkritiken. I stället Mariko Mori som söker kontakt med andra världar. “Det är bra att människor föreställer sig framtiden - en god framtid” säger Mori. Och den kloke Carl-Johan De Geer tycker att Science Fiction är nÃ¥got som borde inspirera konstnärer, den ger ju “en svindlande tanke”. Och i Vällingby invigs Johan Thurfjells Google Earth-inspirerade konstverk med pompa och stÃ¥t av en blÃ¥sorkester. Det ser nästan ut som om framtidsoptimismen är pÃ¥ väg tillbaka! Andra bloggar om: konst, TV, Arty, framtid, rymden, science fiction


Antikrundan på Moment:Teater
2008-03-09 13:12:43
Sällan har jag läst en surare recension än Malin Ullgrens sÃ¥gning av “Antikrundan” pÃ¥ Moment:Teater i Gubbängen i Dagens Nyheter den 3 mars. Begripligt nog har nÃ¥gon mer omdömesgill medarbetare pÃ¥ DN gömt surkartet bakom lösenord i arkivet. Ullgren klagar pÃ¥ publiken - den skrattar! och är dessutom uppsminkad och fel klädd! Ullgren klagar pÃ¥ att det bara är tvÃ¥ kvinnor pÃ¥ scenen bland flera män. De mest bisarra yttranden flyter ur Ullgrens penna: “Mycket av det som förväntas vara roligt är objektivt sett inte kul.” eller igen “Allvarligt talat, det är tekniskt sett inte kul.” Jaha objektivt och tekniskt sett inte kul - humororaklet Ullgren uttalar sig. Vissa dagar borde man nog inte gÃ¥ till jobbet… Enligt det konkurrerande humororaklet pÃ¥ denna blogg var pjäsen “objektivt och tekniskt sett” väldigt kul. Moment:Teatern har en tradition att behandla allmänmänskliga teman frÃ¥n klassiska pjäser i modernis


Henri Toulouse-Lautrec på Nationalmuseum
2008-02-21 18:57:30
Henri Toulouse-Lautrec 1889.Foto: Musée Toulouse-Lautrec, Albi Självporträtt framför spegeln, 1880-83.Foto: Musée Toulouse-Lautrec, Albi För en gångs skull kommer jag iväg till en utställning på vernissagedagen. Trångt och varmt är det men varken sherry eller jordnötter serveras. Utställningslokalerna är designade av Henrik Widenheim enligt den praxis som gäller numera att inte bara hänga på vita väggar. Första gången jag egentligen la märke till att även scenografin ska räknas till utställningen var på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn, jag tror det var Cezanne som hängde på väggar som var ganska grällt dekorerade med tjocka gröna färgslingor. Jag minns faktiskt bakgrunden bättre än utställningen, vilket väl troligen inte var avsikten. På Nationalmuseum är inramningen mera lyckad tycker jag, det ser ut som plakatmålarens verkstad. Mycket passande till både affischerna och måleriet. När man ska se en utställning med Henri de Toulou


Tre år
2008-02-07 10:56:29
Idag den 7e februari fyller denna blogg tre år. Och jag om bara var lite nyfiken på hur ett nytt medium fungerar. Trodde aldrig att det skulle rulla på så här länge. Andra bloggar om: bloggar, jubileum


Stockholmare stöd Yimby!
2008-02-04 16:46:53
Läste du ocksÃ¥ artikeln om Yimby (bara i DN-arkivet) i DN 2008-02-02? Nätverket Yimby (Yes in my backyard) som till skillnad mot alla bakÃ¥tsträvande förbudsivrande Nimbys (Not in my backyard) vill att Stockholm ska utvecklas och lämna det amerikanska sprawl-idealet inom stadsplaneringen och istället bli en förtätad europeisk storstad, trivsam och praktisk även för människor med normala inkomster. Det var faktiskt första gÃ¥ngen jag hörde talas om Yimby (som föddes för fyra mÃ¥nader sen och just nu har 1560 medlemmar) och det förvÃ¥nar mig att det tagit sÃ¥ lÃ¥ng tid innan en organiserad opinion av detta slag har formertats. Ända sen tidigt 1960-tal när jag först började bli medveten om stadsbyggnadsfrÃ¥gorna i min hemstad Stockholm har jag förundrats över den respekt och det stora intresse som dÃ¥tidens ABC-städer, initierade av Sven Markelius mötte. Där jag bara sÃ¥g fulhet och tristess i förortsomrÃ¥den med huslimpor utslängda mellan vindpinade tallar sÃ


Orphée
2008-01-26 00:44:45
Sent som vanligt strax före sista föreställningen kommer jag iväg på Orphée på Kungl Operan. Det var svårt att få biljetter så jag hamnar långt upp på tredje raden, men ser och hör hyfsat ändå. Sitter gör man ju knappt nånstans på Operan - man kurar ihop sig i nån slags anatomisk omöjlighet vilket tyvärr förtar en del av behållningen för många operabesökare. Operan är byggd för 1,5- metersmänniskor men både medellängd och -omfång bland befolkningen har ökat betydligt de senaste hundra åren. Orphée däremot var storslagen, gripande och alltigenom lyckad. Christoph Willibald Gluck skrev musiken 1762 till den antika berättelsen om Orfeus (Anna Larsson) som sörjer sin döda hustru Eurydike (Lisa Larsson) och med sin sorg så bevekar gudarna att de låter honom träda in i dödsriket för att hämta Eurydike åter till livet. Men det finns ett villkor. Aldrig någosin under färden genom Hades får Orfeus kasta en enda blick på Eurydike. Gör han det s


Arn Tempelriddaren
2008-01-09 11:50:10
Böckerna om Arn är antagligen det bästa Guillou skrivit, jag är annars inte speciellt förtjust i hans produktion. Filmen är kul att se, speciellt om man läst böckerna, men det finns många invändningar. Det luktar kompromisser mellan starka viljor, så som det kanske kan bli i internationella storproduktioner, och man saknar nån slags glödande engagemang i regin. Rollbesättningen: den stackars Joakim Nätterqvist är säkert en kompetent skådespelare, men totalt omöjlig i rollen som Arn - han har utstrålning som en snäll marsipangris. Inte mycket bättre är valet av Sofia Helin som Cecila - för glättig, saknar tyngd och allvar som jag tycker rollen kräver. Stellan Skarsgård som Birger Brosa är trovärdig; Bibbi Andersson som moder Rikissa riktigt ruggig; bra insats av flera av de engelska skådespelarna. Manuset: Både Arn och fadern Magnus (Michael Nyqvist) har för få repliker, svårt att göra något av rollen med enbart tystnad som uttrycksmedel - sånt kla


Filmtips för vuxna
2007-12-31 12:42:47
Vid himmelens utkant 5 poäng ***** Perfekt skÃ¥despeleri Michael Clayton 4 poäng **** Spännande och hotfullt juristdrama Cassandra´s Dream 3 poäng *** Inte riktigt i klass med “Matchpoint” men visst känner man igen Woody Allens handlag. 4 mÃ¥nader, 3 veckor & 2 dagar 4 poäng **** Dystert välspelat frÃ¥n Rumänien före murens fall. Förvisningen 4 poäng **** Oändligt vackra ryska bilder Andra bloggar om: film, Vid himmelens utkant, Michael Clayton, Cassandra’s Dream, 4 mÃ¥nader tre veckor och 2 dagar, Förvisningen


Guldkompassen
2007-12-23 13:34:46
Jag läste Philip Pullmans bok för nÃ¥gra Ã¥r sedan i ett försök att Ã¥terknyta kontakten med 50- och 60-talets science fiction, konsumerad i stor mängd i unga Ã¥r. Tyvärr orkade jag aldrig ta mig igenom även de tvÃ¥ följande delarna av “Den Mörka Materian” vilket jag djupt Ã¥ngrar efter att ha sett filmatiseringen av den första delen. SÃ¥ detta ska vara en barnfilm? Kanske det, men nog är den minst lika givande för vuxna. I varje fall satt jag helt fascinerad under hela filmen. Här finns allt med frÃ¥n boken, och presenterat pÃ¥ ett sÃ¥ smart sätt. Den ganska komplicerade historien är effektivt berättad - inte en död sekund. Ofta blir filmer numera lite för lÃ¥nga, här är det väl snarast tvärtom, man vill se mer. Animeringstekniken är totalt ogenomskinlig. Särskilt väl har man lyckats med daimonerna, själar i djurkropp som följer karaktärerna. Men även scenografin, stadslandskapen är ytterst välgjorda och suggestiva. Man skulle bara vil


Det mest otidsenliga
2007-12-10 13:01:44
Vad är det mest otidsenliga man kan ägna sig Ã¥t i konsten idag? Kanske är det historiemÃ¥leri, det som stod allra högst i kurs för bara drygt hundra Ã¥r sen och nÃ¥gra decennier senare blev sÃ¥ föraktat. Och knappast ger väl 1800-talets idealiserade bilder av Karl den XIIs likfärd eller Gustav den II Adolf vid Lützen precis nÃ¥gon sann bild av historien, snarare en bild av den tid dÃ¥ de skapades. Men kanske finns det ocksÃ¥ ett aningen mer samtida historiemÃ¥leri? Jovisst finns det, men med ett helt annat syfte än 1800-talets heroiska propagandabilder. Kanske ligger det i sakens natur att historiemÃ¥leri ofta blir tillbakablickande, ämnet mÃ¥ste hinna bli historia. Anselm Kiefer: “A.L. Schl./ H.v.Kl. (Noch ist Polen nicht verlohren)” Anselm Kiefer är ju inte ensam bland tyska konstnärer att behandla andra världskriget, här med nazimartyren Albert Leo Schlageter över en tysk stormkanonvagn i kontrast mot författaren Heinrich von Kleist över en häst symb


Amalia Årfelt på Konstnärshuset
2007-12-01 22:25:17
Amalia Ã…rfelt ställer ut grafik och skulptur pÃ¥ Konstnärshuset t o m 2 december. Jag fäster mig framför allt vid skulpturerna, mestadels djurmotiv. Djur med personlighet. Fantasifullt, rentav fantasy. Amalia Ã…rfelt, “Landkrabba” Amalia Ã…rfelt, “Kulting” Amalia Ã…rfelt, “Stork” Andra bloggar om: konst, utställningar, Konstnärshuset, skulptur, Amalia Ã…rfelt


Erotik i sagoskogen
2007-12-02 12:03:32
Anders Stimmer på Natalia Goldin Gallery. Här i Vasastan har vi utöver flera nya konstgallerier fått ett helt gallerihus - många av de tongivande Stockholmsgallerierna har flyttat till den obemärkta bakgatan Hudiksvallsgatan och brett ut sina vita väggar bland annat i stadshusarkitekten Ragnar Östbergs stiliga industrihus från 1930-talet. På Natalia Goldin Gallery visar Anders Stimmer måleri med en ton av sagor, surrealism och fantasy. För oss som gillar bilder känns det befriande med sånt här traditionellt måleri. Men det här är 2000-tal, inte 1800-tal och det finns något oroande i sagolandskapet bland dvärgar, feer och älvor. Både John Bauer och Odd Nerdrum har nämnts i samband med utställningen. Recensioner i Kulturstan och SvD Andra bloggar om: konst, utställningar, måleri, fantasy, Anders Stimmer, Natalia Goldin Gallery


Monument - Cyrus grav
2007-11-18 10:49:56
Monument. Akvarell 2007, 24×28 cm Akvarellen är inspirerad av ett gravmonument som tros innehÃ¥llit lämningarna efter Cyrus II av Persien. Cyrus II levde pÃ¥ 500-talet fvt. Han grundade det Persiska riket under den Achmeneidiska dynastin och dog Ã¥r 530 fvt. Det finns olika uppgifter om hur och var han dog, men han begravdes enligt flera källor i det ännu bevarade gravmonumentet i Pasargadae i sydvästra Iran, nu ett av UNESCOs världsarv. Vid arabernas erövring av Persien pÃ¥ 700-talet evt hotades graven av utplÃ¥ning eftersom den ansÃ¥gs strida mot islam. Gravskötarna lyckades förhindra förstörelsen genom att pÃ¥stÃ¥ att det var kung Salomos moders grav och inte alls Cyrus. De urprungliga inskrifterna inuti monumentet ersattes med verser ur Koranen och monumentet är idag känt som “Qabr-e Madar-e Sulaiman,” “Suleiman” är en välkänd profet i Koranen sÃ¥väl som i Bibeln. Andra bloggar om: akvarell, antiken, Persien, Cyrus II, gravar, g


Leonardo DiCaprio som Claudius?
2007-11-08 13:23:00
Kanske fÃ¥r vi se en nyinspelning av Rovert Graves roman “I Claudius” frÃ¥n 1934. Denna gÃ¥ng med Leonardo DiCaprio i rollen som kejsar Tiberius Claudius Nero Germanicus. Romanerna (Jag Claudius och Claudius guden) filmades första gÃ¥ngen redan 1937 av Josef von Sternberg med Charles Laughton i titelrollen. Men mest känd är säkert TV-serien frÃ¥n 1976 med Derek Jacobi som den lätt CP-skadade Claudius som mot alla odds överlevde att växa upp och vistas nära nÃ¥gra av historiens värsta galningar och sÃ¥ smÃ¥ningom själv blev kejsare. Serien finns pÃ¥ DVD och är fortfarande högst sevärd. Nervslitande dramatik! Leonardo DiCaprio Claudius 10 fvt - 54 evt Jag Claudius, DVD Andra bloggar om: film, Leonardo DiCaprio, Claudius


Propyléerna
2007-11-07 18:38:49
Propyléerna, 2007, blyerts 36×40 cm Teckningsövning med blyerts pÃ¥ Arches ogrängat akvarellpapper - aningen för mjukt för att teckna pÃ¥ med fin blyertspenna. Propyléerna är en entréportal till Parthenon pÃ¥ Akropolis i Aten frÃ¥n 400-talet f Kr. Andra bloggar om: teckning, blyerts, Propyléerna


Zarah - beundrad och bespottad
2007-11-02 21:37:45
Zarah - beundrad och bespottad på Folkoperan om Zarah Leander som stannade i Tyskland som dess högst betalda och mest firade artist i stället för att resa hem till Sverige när kriget kom. Den här historien rymmer dramatik så det räcker, i varje fall har Claes Fellbom väl utnyttjat möjligheterna. Eftersom jag är ganska betagen av scenografi så är det möjligen den jag först fäster mig vid - betonggrå väggar, paradtrappa, lysande röda örnar, svarta uniformer och så ensemblen först klädd i oskuldsfullt vitt, sen i grått och sen åter i vitt, nu blodbestänkt. Av eget eller andras blod - kanske både och? Det handlar på något sätt lika mycket om Tyskland som om Zarah. Och orkesterns placering är som vanligt på Folkoperan en överraskning. Ulrika Tenstam är verkligen magnifik som Zarah. Nästan kusligt hur hon lyckas transformera sin röst till ett fulländat Zarah-porträtt! Anders Nilssons musik är det enda som inte passar min enkla smak. Att sångarna lyc


Om videokonst
2007-10-30 09:10:52
Nej jag begriper mig sällan pÃ¥ videokonst. Pipilotti Rist är en av fÃ¥ videokonstnärer som lyckas beröra mig. Därför är det inte utan viss tillfredsställelse jag läser recensionen i DN av Mats Hjelms videoverk “History does not matter” pÃ¥ Brändström & Stene. - Intetsägande och mördande trÃ¥kig är min upplevelse av verket som vanlig galleribesökare. Lika obegripligt tycks det vara för DNs kritiker Jessica Kempe fast det tar drygt en halv tabloidsida för henne att komma fram till det. Undrar just om det kan vara det socialkritiska temat som gör samtidskonsten sÃ¥ ointressant för mig? Inget fel pÃ¥ socialkritik, varje anständigt samhälle behöver den, och jag läser tidningarnas ledar- och debattsidor och kan till och med tänka mig att tugga i mig en och annan SOU om det behövs. Men konsten verkar vara helt fel forum för den debatten. Det griper inte tag. Inte i mig. Andra bloggar om: konst, videokonst, utställningar, Mats Hjelm, Brändström &am


Helena Eriksson
2007-10-21 20:13:01
En av mina absoluta svenska jazzfavoriter är Helena Eriksson, som enligt kritikerna sjunger i Monica Zetterlunds efterföljd. Hon skriver också egna sånger med raka enkla texter med både nerv, sentiment och inte utan svärta. Hon sjunger på både svenska och engelska. Några skivor: Eriksson sings Ericsson/ Loveberries Helena Eriksson sjunger Zetterlund Enkelt Andra bloggar om: musik, jazz, Helena Eriksson


Humanoider invaderar Konstakademin!
2007-10-20 18:15:48
Peter Tillberg, mest känd för sin mÃ¥lning ”Blir du lönsam, lille vän?” har fyllt Konstakademins Nikesal med hundratals olika stora humanoider, gubbar mitt i ett steg. Den delen av utställningen, med titeln “De smÃ¥ och de stora” tycker jag mest gör intryck genom sin massverkan. Stora och pyttesmÃ¥ kouros i gips konkurrerar om utrymmet. Att döma av utställningsaffischens baksidestext ska det röra sig om nÃ¥n slags klasskampsretorik. SvÃ¥rt att gissa. Intressantare är figurerna i Tengbomssalen: Peter Tillberg, Humanoid 2007 Peter Tillberg, Humanoid 2007 Peter Tillberg, Humanoid 2007 Peter Tillberg, Humanoider 2007 Dom översta figurerna pÃ¥minner om den snälla rymdvarelsen E.T. eller kanske om skulpturer av Max Ernst. Figuren nere till vänster liknar nÃ¥n antik fruktbarhetsgudinna och den nere till höger talar väl för sig själv. Andra bloggar om: konst, utställningar, Konstakademin, humanoider, Peter Tillberg


Håkan Rehnberg på Gallerie Nordenhake
2007-10-18 19:23:02
HÃ¥kan Rehnberg är en konstnär som jag aldrig begripit ett dugg. Inte för att jag precis har följt hans produktion, snarare tvärt om. Men utställningen pÃ¥ Gallerie Nordenhake lyfter mitt intresse nÃ¥gra grader. Jag sÃ¥g nämligen en bild i DN, ett verk av Gerhard Richter som jag är lite svag för. Men sÃ¥ var det inte, det visade sig att HÃ¥kan Rehnberg i flera Ã¥r i projektet Fading har arbetat med just den här skraptekniken som verkar rätt vanlig just nu (jag sÃ¥g en liknande bild pÃ¥ galleri Mejan härom veckan, har glömt konstnärinnans namn) HÃ¥kan Rehnberg: “Fading” 2007 Akryl pÃ¥ plexi HÃ¥kan Rehnberg: “Fading” 2007 Akryl pÃ¥ plexi Gerhard Richter: “Bach 3″ 1992 Att “konstverket uppstÃ¥r hos betraktaren” är verkligen pÃ¥tagligt inför dessa bilder. Jag tycker bara att de är nÃ¥n slags inre landskap, snygga bilder medan galleriets presentation eller recensionen i DN knappast gör mig klokare. Andra bloggar om: kon


Johanna Karlsson på Galleri Magnus Karlsson
2007-10-17 21:19:05
Johanna Karlsson ställer ut teckningar och skulptur med motiv av nån slags rotsystem. Av någon anledning tycker jag det är så spännande med sån här minutiös avbildning av ett stycke skräpig natur. Hur komplicerat som helst, men ändå möjligt att teckna. Och dessutom möjlig att representera i tre dimensioner. Johanna Karlsson, Utan Titel 2007, blandteknik Johanna Karlsson, Utan Titel 2007, blyerts Johanna Karlsson, Utan Titel 2007, blyerts En konstnär som går till roten med sin konst! (OK, lättköpt ordlek) Associationerna är kanske inte enbart behagliga, något organiskt, levande i en plexiglasmonter. Jag kommer att tänka på monstret i Alien-filmerna, eller mänskliga blodkärl. Recension i Om Konst Utställningen pågår till den 4 november på Galleri Magnus Karlsson, Fredsgatan 12, Stockholm Andra bloggar om: konst, utställningar, teckning, skulptur, Johanna Karlsson


Page 1 of 2 « < 1 2 > »
Copyright 2011. alla rδttigheter fφrbehεllna.
eXTReMe Tracker